Dålig
I två timmar kämpade jag och Alma igår. TVÅ timmar. Sedan gav jag upp. Jag gav upp och ville slänga Berndt Eckerberg i väggen. Symboliskt talat. Jag gav upp.
Vet du? Nu orkar jag inte mer. Jag går och lägger mig, pappa får hjälpa dig istället.
Så gick jag in i sovrummet och bröt ihop. S hanterade situationen på sitt sätt. Vilket omedvetet lite grand underminerade den kamp jag just kämpat mig slut på.
Igår var en skitkväll och ett lågvattenmärke i Mammaland.
I morse vaknade jag och insåg att Alma endast ätit ett par spagettistrån under kvällsmaten kl 17.30.
Insikten kom som en knytnäve i mellangärdet. Hon var hungrig förstås. Hungrig och argledsen. I två timmar kämpade hon utan mat i magen mot en mamma som vägrade vara snuttefilt. Skrikkampen gav mig tunnelseende och jag missade fullkomligt att se den självklara kopplingen fullkomlig hysteri och hunger.
Med gröt i magen hade kampen förmodligen inte blivit i närheten så långsvår. Lågvattenmärke var ordet.
Vet du? Nu orkar jag inte mer. Jag går och lägger mig, pappa får hjälpa dig istället.
Så gick jag in i sovrummet och bröt ihop. S hanterade situationen på sitt sätt. Vilket omedvetet lite grand underminerade den kamp jag just kämpat mig slut på.
Igår var en skitkväll och ett lågvattenmärke i Mammaland.
I morse vaknade jag och insåg att Alma endast ätit ett par spagettistrån under kvällsmaten kl 17.30.
Insikten kom som en knytnäve i mellangärdet. Hon var hungrig förstås. Hungrig och argledsen. I två timmar kämpade hon utan mat i magen mot en mamma som vägrade vara snuttefilt. Skrikkampen gav mig tunnelseende och jag missade fullkomligt att se den självklara kopplingen fullkomlig hysteri och hunger.
Med gröt i magen hade kampen förmodligen inte blivit i närheten så långsvår. Lågvattenmärke var ordet.
posted by Saring at 8:43 fm
17 Comments:
Men du. Du verkar för det mesta vara väldigt väldigt bra också.
Tack fina Lisa. Oj så varmt det blev i min mage. TACK!
Håller med Lisa. Du ÄR bra alltid.
Och även den bästa gör ju fel ibland bara för att det krävs lite undantag för att bekräfta hur bra det egentligen är.
Kram älskling!
Du är en fantstiskt mamma.
åh, denna blodsockernivå.... man borde baske mig tratuera in det på underarmen: ÄR HON HUNGRIG?
såsåsåså många konflikter kunde uindvikits/mildrats av ett kex, en gröt, en frukt.
men vet du: jag lover och svär -det finns ingen bättre Almaundermamma någonstans i helaste världen!
Även den allra bästa kan misslyckas ngn enstaka gång... ;)
http://patriziaochagnes.blogg.se/
Åhh, vad jobbigt det är att få sådana insikter!
För mig var det lite skönt att läsa att andra gör fel också, om du förstår vad jag menar :-)
Jag tror också att man inte kan hitta en bättre mamma än du, Saring.
Du är bara så..BRA.
Bäst. För Alma!
Det här kanske är ett banalt råd, men kan det vara så att hon fortfarande sover middag och behöver sluta med det? Två av mina tre barn har slutat sova middag vid ett och ett halvt års ålder och det tredje när han var två. Alla fick mycket bättre nattsömn efter det. (Hos den minsta satt vi dock tills hon somnade om kvällarna tills hon var tio, fast det är en helt annan historia ...)
Inget misslyckande vad jag kan se, utan det är ju LIVET du är mitt uppe i. Det är här och nu! Kamper är jobbiga men de förändrar ju inte känslorna. Jo, man blir möjligtvis lite-lite mer kär i de små efteråt. Tror inte du behöver tänka så mycket - lev det som det kommer! Sarig, du är en så himla bra och go mamma. Bäst!
Det är inte alltid så lätt att vara förälder. Man kan missa saker, man MISSAR saker!
Även om det gör ont i hjärtat, så tänk ändå, att DU kom på anledningen, och därmed så kommer du alltid att tänka på det i fortsättningen!!
Och jag instämmer med övriga skribenter, du ÄR en MKT bra mamma Saring!//M
Men det var väl bra i alla fall att du till sist kom på varför din lilla flicka var så ledsen. Samma sak behöver inte hända igen! Och det är inte farligt för en trygg unge och en trygg mamma/pappa om något sådant här händer.
apropå ingenting, eller apropå att du är en väldigt bra mamma, så har jag länkat till dina presentmängdsinlägg. FYI, sådär :-)
Men kära nån. Nu blir jag faktiskt lite upprörd. Saring skriver i sin blogg att hon tillämpat en (ganska kontroversiell) sömnmetod på sitt barn trots två timmars vilda protester. Det visar sig sedan att barnet varit hungrigt och därför inte velat sova. Och hon får bara kommentarer om vilken toppenmamma hon är!
Saring, jag läser din blogg och tycker att du verkar vara jättesympatisk. Men det var inte lyckat att göra som du gjorde. Du var just då inte alls en toppenmamma. Du var en mamma som inte lyssnade på ditt barn eller på dig själv utan bara på anvisningarna i Metoden.
Eckerberg är kontroversiell, just för att han förespråkar att man ska göra som du gjorde. Slå dövörat till för protester från barnet. Vara konsekvent i alla lägen. Aldrig låta barnet komma upp för att på så sätt visa vem som bestämmmer. Eller som han uttrycker det i sin broschyr, stå emot sina föräldrainstinkter när barnet gråter. Ditt exempel i inlägget visar hur farlig metoden är. Hur lätt det är att tappa lyhördheten för barnets signaler när man tillämpar en Metod.
Jag tycker att du efter den här kvällen ska slänga Eckerberg-brroschyren i pappersinsamlingen. Strunta i Eckerberg och gå på din magkänsla istället. Du kan hitta ett bättre sätt att få Alma att somna själv. Utan skrik, maktkamper och utan att behöva lägga bort dina föräldrainstinkter.
Det är ok att bli upprörd. Det är okej att tycka vad jag skall göra och inte göra också. Även om jag inte själv är så mycket för att tycka för andra så är det ändå okej att göra det. Det är okej.
Och jag håller med dig i det du säger av principen att metodblindhet är helt av ondo. Och om det hade varit så att jag kände att du träffade rätt i din reflektion att jag har drabbats av detta så då hade jag sagt "ja och amen".
Nu är det dock inte så. Jag är nämligen inte metodblind. Jag är snarare en väldigt nyanserad och analytisk person såväl i relation till Alma som till de flesta andra jag möter.
Min text om mitt nu med Alma är precisjustså som jag kände det därdå. Men den är en ögonblicksbild av därdå och inte mer. Inteinte alls allomfattande eller nyanserad. Och jag t r o r att de som har valt att skriva kommentarer som bara peppar och inte pepprar vet det. Jag t r o r att de vet att jag inte ser någon konflikt eller kontrovers i att blanda näranära lyssnalyssna med Eckerbergstruktur. Att prova och känna mig för. För ingen väg i mammaland är rak och utan hinder. Det ÄR lätt att gå vilse och då är det i min värld bra att våga känna sig för och vara flexibel. Detta tillsammans med Alma och aldrigaldrig tappa fokus på vems behov som är viktigast.
Jag tror det. Det känns så.
Och precis som du skriver: där och då var jag ingen toppenmamma. Alls. Men det var inte Eckerbergs fel. Det var mitt.
Tack för din kommentar. Skriv gärna under med ditt namn för det känns bättre för mig. På så vis kommer jag ihåg vem du är nästa gång du vill kommentera och det är inte lika läskigt att läsa dina reflektioner kring mig om du blir lite synligare. För jag är glad att du kommenterar och det är bra att du inte bara håller med.
Tack.
Hej igen Saring,
Jag tror inte att du generellt är typen som faller för en metod och tillämpar den utan eftertanke. Det är inte det intryck jag fått av dig genom bloggen. Utan det jag ville säga med min kommentar var att du var metodblind just den kvällen. Och att jag tycker att du gjorde fel i den situationen.
Upprörd blev jag, inte främst på dig, utan på alla de som lämnat kommentarer i stil med att du var så superduperbra i alla fall. När jag läste ditt inlägg kände jag faktiskt: Stackars Alma! Inte stackars Saring. Men ingen hade skrivit stackars Alma. Eller något i stil med ”ojdå, det där blev ju inte så bra, kanske ska du tänka om”? Så det var det jag försökte säga med min kommentar. Ojdå, det där blev ju himla dumt, ska du inte tänka om och hitta ett nytt sätt att lägga Alma på?
Jag kommer ihåg när du skrev på bloggen om att ni skulle börja med 5-minutersmetoden. Jag tyckte inte att det kändes som du (utifrån det jag hade läst om dig på bloggen). Jag skrev inte någon kommentar den gången. Men nu har jag följt Almas somnande ett tag och jag tycker inte att det känns så vettigt faktiskt, att använda sig av femminutersmetoden på henne. Flytt, dagisstart, en mamma som är bortrest rätt mycket (för det har ju hon också reagerat på, eller hur). Och så vips uppepå alltihopa, samtidigt som alla andra förändringar i hennes tvååriga lilla liv; somna ensam till varje pris.
Men vad vet jag? Jag är ju bara en person som halkat in på din blogg och börjat läsa. Jag känner ju inte dig och Alma. Men, jag hoppas att du vill att folk läser och kommenterar på din blogg och att det är något du ser som berikande.
Vad gäller anonymiteten så var det kanske lite obetänksamt av mig. Jag trodde inte att du skulle bry dig om det, men eftersom du nu skrivit att du helst inte vill ha anonyma kommentarer så kan jag självklart presentera mig.
Hälsningar,
Janina, mamma till Sixten 17 månader
Janina,
Stort tack! Jag är glad över att du kommenterar och jag är glad över att du blir lite synlig. Du har kloka tankar och jag uppskattar att du delar dem.
God jul!
Skicka en kommentar
<< Home