Lite höstoro

Semestern är slut och det riktiga livet börjar. På onsdag nästa vecka börjar verkligen verkligheten, ty då är Almaunder färdiginskolad och var dag blir till vardag. Det är lite spännande! Om man tittar framåt på hösten så ter den sig dock lite väl spännande. En massa medarbetarundersökningar skall kommuniceras ut till Europaenheterna. Det skall göras snabbt och typ samtidigt och den som skall göra det är jag. Superduperkul, nyttigt och givande samtidigt som det är en roll som jag känner mig trygg med sedan tidigare. Men så var det ju det där med jobb vs familj och balansen i det..

I samma veva skall jag gå en väldigt bra utbildning i The Human Element som jag gått tidigare, men som min nuvarande arbetsgivare tycker att jag kan gå igen. Detta är fantastiskt generöst, bra och nyttigt på alla vis men innebär samtidigt att jag är borta från familjen i 6 dygn. Och just den här hösten innebär det mer än så.

Håll i er, här kommer planen för september:

Söndag kväll: Reser till Budapest
Tisdag kväll: Kommer hem
Onsdag: Alma är ledig från dagis för att vara med mig under dagen
Onsdag kväll (!): Reser till Prag
Fredag kväll: Kommer hem
Lördag: Hemma
Söndag: Åker till kursinternatet
Fredag kväll: Kommer hem och presenterar mig för min familj, kör lite ice breaking och trygghetsövningar för att lära känna varandra bättre. Eller nå't.

Allt inom loppet av två veckor.

Av någon outgrundlig anledning är jag bekymrad över hur det här skall gå.. För mig, för S, för Alma. Jag tror att det kommer att bli väldigt slitsamt för mig iallafall. En massa intryck arbetsmässigt, nya människor och nya språk, otillräcklighetskänslor gentemot Alma och så en self management-vecka med massiv feed back och introspektion som La grande finale! Tadaaa!

Tur att man har starkt psyke.. Och tålig make. Och trygg unge.

Hoppas jag.