Milstolpe
Alma har börjat på dagis. Det är så ofattbart stort och innebär att en helt ny era har börjat i vårt familjeliv. Nu är vardagsrutinens tid kommen, där mamman och pappan går till jobbet och Alman går till dagis. Vardagsrutinens tid, som sagt. Där man inser vikten av att i god tid lägga fram kläder inför morgondagen, packa väskor och ställa klockor i godgod tid. Så att Almas frukost hinner landa i magen innan avfärd till exempel. Ja, den del som inte i sedvanlig ordning landar någon annanstans vill säga.
Idag var det premiär och Alma var laddad till tänderna.
Imorgon skall du gå till dagis Alma!
Jaaa! WOW!!!
Och med en sådan inställning kan det ju inte gå fel. Inskolningsperioden är minst sagt lugn, de flesta barn är fortfarande lediga och denna vecka är det endast ett barn till på dagiset så Alma kan i godan ro bekanta sig med den nya tillvaron. Lokalerna är ett barns dröm då dagiset inryms i en 300 m2 stor sekelskiftesvåning med tillhörande vitkalkad källare med välvda tak där det finns såväl lekhall som mysrum. Det vuxna ögat med renoveringskomplex kan väl konstatera att där finns lite övrigt att önska när det gäller själva skicket och om man dessutom kopplar på arbetsmiljöperspektivet så kan det bli besvärligt, men jag vet att Alma kommer att älska sitt dagis. Många rum med skrymslen och vrår att upptäcka.
Dagiset, eller förskolan som det ju heter egentligen, har precis blivit omvandlad från kommunal regi till att bli ett personalkooperativ. Man har ingen uttalad profil eller pedagogisk linje, men där finns ett uppenbart fokus på utveckling genom lek. Planerna är också att det skall bli en uttalad KRAV-linje när det gäller maten. För tillfället är det en åldersblandad verksamhet med 16 barn på 2 heltider och en 30 tim/v. Målet är att få 20 barn och öka upp med en halvtidstjänst för matlagning.
Det känns bra.
Alma har redan rusat i förväg på inskolningsschemat och låtit mig dricka kaffe i andra änden av lägenheten medan hon lekte i dock- och matvrån tillsammans med den äldre flickan T. När vi gick dit för att titta till dem blev vi tydligt ombedda att avlägsna oss "Vi vill leka själva" sa T och Alma nickade jakande. Ord och inga visor. När det var dags att gå hem klockan elva tyckte Alma att det var den mest befängda idé hon hört talas om NÄE! fick jag till svar, varpå hon kröp ner i den extremt lilla kökssoffan och beordnade KÄCKE! (täcke) Till slut kom vi därifrån utan tårar med löfte om att vi skall dit imorgon igen.
Det står mig klart och tydligt. Jag har ingen liten bäbis längre. Jag har en glad och mysig liten tjej som vet att ta för sig. Hon kommer att få det bra på dagis.
FÖRMIDDAGEN I BILDER (om än kassa mobilkameradito)
Vaknar snart
Idag var det premiär och Alma var laddad till tänderna.
Imorgon skall du gå till dagis Alma!
Jaaa! WOW!!!
Och med en sådan inställning kan det ju inte gå fel. Inskolningsperioden är minst sagt lugn, de flesta barn är fortfarande lediga och denna vecka är det endast ett barn till på dagiset så Alma kan i godan ro bekanta sig med den nya tillvaron. Lokalerna är ett barns dröm då dagiset inryms i en 300 m2 stor sekelskiftesvåning med tillhörande vitkalkad källare med välvda tak där det finns såväl lekhall som mysrum. Det vuxna ögat med renoveringskomplex kan väl konstatera att där finns lite övrigt att önska när det gäller själva skicket och om man dessutom kopplar på arbetsmiljöperspektivet så kan det bli besvärligt, men jag vet att Alma kommer att älska sitt dagis. Många rum med skrymslen och vrår att upptäcka.
Dagiset, eller förskolan som det ju heter egentligen, har precis blivit omvandlad från kommunal regi till att bli ett personalkooperativ. Man har ingen uttalad profil eller pedagogisk linje, men där finns ett uppenbart fokus på utveckling genom lek. Planerna är också att det skall bli en uttalad KRAV-linje när det gäller maten. För tillfället är det en åldersblandad verksamhet med 16 barn på 2 heltider och en 30 tim/v. Målet är att få 20 barn och öka upp med en halvtidstjänst för matlagning.
Det känns bra.
Alma har redan rusat i förväg på inskolningsschemat och låtit mig dricka kaffe i andra änden av lägenheten medan hon lekte i dock- och matvrån tillsammans med den äldre flickan T. När vi gick dit för att titta till dem blev vi tydligt ombedda att avlägsna oss "Vi vill leka själva" sa T och Alma nickade jakande. Ord och inga visor. När det var dags att gå hem klockan elva tyckte Alma att det var den mest befängda idé hon hört talas om NÄE! fick jag till svar, varpå hon kröp ner i den extremt lilla kökssoffan och beordnade KÄCKE! (täcke) Till slut kom vi därifrån utan tårar med löfte om att vi skall dit imorgon igen.
Det står mig klart och tydligt. Jag har ingen liten bäbis längre. Jag har en glad och mysig liten tjej som vet att ta för sig. Hon kommer att få det bra på dagis.
FÖRMIDDAGEN I BILDER (om än kassa mobilkameradito)
Vaknar snart
Laddar med frukost: Gågu och bojd (Yoghurt och bröd)
På väg till dagis
Vattenlek på innergården. Den äldre flickan T hade vissa invändningar mot Almas liberala syn på vad som platsar i en slik kanal "SÅ DÄR GÅR DET INTE TILL PÅ EN BÅTTÄVLING!" fick vi lära oss. "Vad de kan på Östermalm" tänkte jag fördomsfullt..
Alma testar av köksvrån. Omdömet blev klart godkänt även om hon hade vissa svårigheter att få in äggen i ugnen. Föreståndaren/förskoleläraren R tipsade om att hon kunde använda en djup tallrik istället för en platt och se då gick det bättre!
posted by Saring at 12:29 em
6 Comments:
Oj, jag förstår att det kniper i modershjärtat! Men ändå, så häftigt att er lilla tjej börjar bli stor!
För oss är det ännu ett år kvar vilket känns bra. Fast jag tror att bra dagis är bra för barn.
Hur funkar sovandet?
Helga: Åh, sovandet ja! Det funkar fantastiskt fint! Inte så att varje läggning är konfliktfri och omgärdad av rosa fluff men det är förträffligt kortvariga konflikter. 10-15 min tar det allt som oftast från start till målgång och det är som en lottovinst. Alma VET att hon somnar på egen hand och att vi finns nära men inte i samma rum. Hon VET att hon sover utan napp och det är så det är bara. Och det har gått alldeles fantastiskt bra! De allra flesta kvällar somnar hon utan något krångel och utan några andra krav än långa goa pussar och kramar från henne och Lola. Och de kraven är ju ömsesidiga ;o)
De nya rutinerna har resulterat i att hon sover utan avbrott från det att hon somnat in till varierande mellan 3 och 7 då hon kommer in till oss, så sover vi tillsammans fram till mellan 8 och 9. Hon känns jämnare i humöret och aptiten är bättre än någonsin.
Skönt för er att vila i att ni har mycket tid kvar att njuta av heltid med Q! Samtidigt är det som du säger, det är häftigt med milstolparna också; häftigt och läskigt! Det blir smärtsamt tydligt att tiden rusar fortfort.
Åh som vanligt när jag läser om erat liv vaknar mina gamla familjeminnen till liv. Min snart myndiga älskade Hanna, var tog tiden vägen egentligen? Tur att jag har lilla Ella som börjar första klass snart.
Alma ser ut att må som en prinsessa och det är verkligen ett nytt liv som tar vid, fast för mig var det fakriskt bara positivt, jag var så isolerad de första åren med Hanna. Alla vänner var ute på turnè, separerade, började på högskola och hade inte en susning om hur man stavade till familjeliv.Jag hoppas att vi får till ett möte snart Sara.
Stor kram till Alma och fortsatt lycka i dagislivet.
Du vet, jag träffade ju som av en slump på Christina, Solusfemina eller numer tretjejer på stan en dag. Bara sådär. Pang på och jag såg henne fara förbi.
Nu undrar jag hur det kommer att kännas den dagen jag tittar ner i en barnvagn och ser ALMA titta på mig med sina intensiva och intelligenta (jo, jag tycker de utstrålar något särskilt) ögon. Spännande!
Ballt med dagiset (som jag envisas med att kalla det). Verkar ju var ett toppställe utifrån Almas synvinkel. Och din med för den delen. Jag brukar tänka att "om föräldrarna är nöjda så blir barnet nöjt". Det bådar gott helt enkelt!
Jag säger som Alma WOW!
Kramar till er allihop!
Jag tycker def att det är dags för en tessinträff, August gillar tuffa sötnosar som Alma ;)
(även om han kanske går lite till väl överdrift när han vill äta upp dem!! bitnisse :( fast sällan andra än sina föräldrar iofs....dvs han biter bara oss! Love bite??
//M
Skicka en kommentar
<< Home