Fint och ytligt

Jag känner mig glad. Min lillasyster och hennes älskling är här och de stannar ända till måndag, jag har fortfarande semester, Almaunder ÄLSKAR sitt dagis och inskolningen går som på räls och jag tror att jag kommer att trivas med livet framöver. Det är så det känns.

Och som om detta inte var nog - igår kom vår TV.

Jag vet, det kan tyckas vara oerhört ytligt att bli glad av att få hem en TV och det må så vara, men det unnar jag mig. Vi har levt med lilla baluns-TV:n på en pall alldeles för länge och den har rubbat mina cirklar på ett högst negativt vis. Men att köpa TV är minsann ingen enkel sak. För jag och min make delar uppfattningen att TV-apparater generellt sett är oerhört fula. Helst skulle vi inte vilja ha någon alls, men vi har testat att leva utan TV tidigare och det är inte så roligt, så det kändes inte som ett alternativ den här gången. Vårt nya vardagsrum är svårmöblerat, varför en platt-TV kändes som det enda rimliga alternativet så då gällde således uppdraget att finna en snygg, diskret och prisvärd platt-TV. Och vi letade och letade och letade och letade och letade. I affärer och på nätet, på nätet och i affärer men just när krafterna nästan sinat fann vi den; TV:n i våra drömmar. Northern star.

Men den var på tok för dyr. Så vi gjorde vårt bästa för att glömma bort att vi sett den. Och det gick nästan.

Gång på gång försökte vi nämligen finna alternativ men alltid slutade våra TV-diskussioner med att vi började prata om Stjärnan. Den enda diskretsnygga TV vi sett. Men faktum kvarstod, den var på tok för dyr.

Substitutet med den platskrävande och störande baluns-TV:n på pallen blev dock tillslut ohållbart, varför jag en dag i förra veckan sa till S: Nu står jag inte ut! Okej, vi skiter i Stjärnan - det är orimligt mycket pengar, men en ny TV måste vi ha så nu åker vi ner till stan och köper den minst fula vi kan hitta. Vad säger du? S tyckte att det lät som en god plan, så sagt och gjort. Ner på sta'n drog vi.

Så vi besökte väl sisådär en tre-fyra TV-affärer. Och vi tittade och lyssnade på försäljare som pratade om de förträffliga Samsung och Sony och Philips och allt vad de heter. Men det gick inte. Vi kunde inte se dem på vår vägg. Omöjligt. Och pengar blev det i vilket fall! Alla platt-TVapparater kostar pengar, så är det. Och man kan sammanfatta vår känsla med att det var inte tillräckligt lite pengar för att vi skulle kunna stå ut med att ha ett slikt åbäke på väggen. Så tittade vi på varandra och kom fram till det ödesdigra beslutet. Vi kan ju iallafall gå in och titta lite på Stjärnan. Bara titta.

När vi stod där visste vi. Det stod utom allt rimligt tvivel. Det fick bli den eller ingen alls. Men se då fick min man ångest! Ni som kommer ihåg hur vi brukar ha det då vi storhandlar förstår innebörden av detta. Helt plötsligt behövde han känna lite på det. Vi måste väl inte ha så bråttom, Sara? Jag behöver gå hem och räkna på det först. Inte ha så bråttom, Sara

Då fick jag krupp. DU KAN FÖR FAN INTE BETE DIG SOM OM DET HÄR ÄR ETT IMPULSKÖP!!! Adrenalinet var i omlopp. Jag hade ju laddat, se. Som in i bängen. För nu var beslutet taget, det som vi ältat i tre månader. Jag hade lyckats få till ett förmånligt pris av TV-mannen med extra rabatt så vad fanns det att känna på?!! Vi kan gå och sätta oss på en bänk så kan jag ge dig en bild av vår nuvarande ekonomiska situation, som jag ser den. SÅ långt kan jag sträcka mig och inte en METER till, blev mitt råbarkade svar.

Varpå vi en halvtimma senare åkte hem tillsammans för att känna och räkna på det.

För dessvärre är det så med mig. Mina föräldrar sade någon gång för många år sedan att Sara bråkar och sätter emot för kung och fosterland för att i slutänden göra precis som man vill medan Emma ter sig foglig och följsam men till syvende och sist gör som hon själv vill. Jäpp. Så är det.

Hur som helst inser jag idag att det faktiskt var bra att vi åkte hem och kände och räknade på det. Detta då tänketiden resulterade i att jag började ringa runt och förhandla ner priset genom att spela ut återförsäljarna mot varandra. Det lönade sig! Tvåtusen kronor sparade vi på så vis. Och jag vann dessutom en ansenlig mängd pruterfarenhet som jag vet att jag kommer att ha nytta av i framtiden. Bara en så'n sak!

Så hur blev resultatet då? Jo, så fort vi införskaffat en kabelgömma så att alla sladdar försvinner blir det bra. Jag tycker mycket om min TV.

Noooon, rien de rieeeeeeen. Noooon, Je ne regrette rien..




Northern Star NS LCD 32i